Vad har min förlovning med en glasblåsare att göra?

Förlovningstiden kan liknas vid en glasblåsare som formar ett vackert glas. En man och en kvinna kände en enorm törst men hade inget glas för att släcka törsten, så de bad den ende glasblåsaren i staden om denna tjänst. Glasblåsaren blev lycklig över beställningen och sa: ”Jag gör detta med glädje, bara ni lovar att inte dricka vattnet innan glaset är klart. Ha tålamod, jag ska blåsa mitt liv i ert glas. Om ni dricker vattnet utan glaset kommer det aldrig att släcka er törst, eftersom ni smutsar ner det med era händer. Och då blir mitt arbete förgäves.”

Att vänta med att älska min fästmö tills äktenskapet var till en början ett beslut i blind tillit till kyrkan, men som med åren kommit att bli ett beslut starkt integrerat i mig. Beslutet gör mig väldigt lycklig och fylld med ett barns längtan och glädje.

Att leva kyskt… Hur coolt låter det? Det kan låta gammaldags och tråkigt, men är det mest vitala, kraftfulla och manliga respektive kvinnliga beslut en person kan ta. Det är ett heroiskt beslut, inte för mesar utan för dem som är beredda att offra allt för vad de tror på.

För mig har kyskhet betytt att ge mig själv, att utlämna mitt hjärta i Guds händer. Gud, vår silversmed, kan nu polera och göra det så rent, till det finaste av allt silver. Jag känner att min förlovning med min fästmö är ett tillstånd då var och en ger sitt hjärta till Gud så att han kan förbereda dem till den slutgiltiga föreningen. Förlovningen handlar om överlåtelse till Guds renande kärlek, ett val som ställer våra hjärtan inför sanningen, så att vi kan förstå Guds kallelse med oss. Detta innebär förstås även en rädsla då det innebär att man måste öppna sig helt för Guds mening med sitt liv.

Förlovningen för mig betyder alltså ett totalt överlämnande i Guds händer som i sin tur förbereder för ett totalt överlämnande i den blivande makans/makens händer. Nu när jag skriver det, låter denna ordning väldigt logisk. Den kroppsliga föreningen gör synligt det osynliga förbund en man och kvinna har ingått med varandra. Det som skapar ett sådant osynligt förbund är äktenskapets sakrament. Det följer då naturligt att den sexuella föreningen är en följd av det äktenskapliga förbundet. Min fästmö formulerade denna ordning på följande vis: ”Det är naturligt att en man och kvinna först i tanke och själ i äktenskapets sakrament måste avge ett evigt löfte, annars finns det inget att förkroppsliga.”

Förlovningen har ingjutit ett hopp i mitt hjärta. En tid för hjärtats rening inför ett möte på en ny nivå. Ett kännande på det djup Gud ämnat oss för. Jag kan säga att jag aldrig mått bättre och känt mig tryggare i mig själv än idag. Jag har aldrig känt mig så manlig som när jag säger nej till mina begär för min fästmö och för himmelrikets skull. Jag känner en skön brand i mitt hjärta, en renande eld som formar mitt hjärta efter min fästmös hjärta. Min fästmö och jag, fyllda av hopp och lycka, längtar efter att ödmjukt ta emot det glas vår Herre förbereder åt oss.

Fredrik

Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: “Ge mig lite att dricka. “Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat. Den samariska kvinnan sade till honom: “Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?” Judarna umgås nämligen inte med samarierna.

Jesus svarade henne: “Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten.” Hon sade: “Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap.”

Jesus svarade henne: “Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” (Joh 4:7–14)