Måste bli av med min oskuld!

Lovisa 23 år

Jag gick i nian och var på fest med klassens innegäng en fredagkväll. Väldigt viktigt det där för mig, att få vara med bland de ballaste och coolaste. Men det hade ett pris förstås: att jag själv måste vara lika ball och cool. Vi satt på golvet i vardagsrummet och drack öl, lyssnade till hög, skön musik.

– Har du legat med nån? frågade min kompis Amy plötsligt en annan kompis som satt bredvid mig. Jag blev helt spänd. Tänk om hon frågar mig också! Vad ska jag säga då? Jag låtsades se erfaren ut och stack.

Från den stunden kom paniken in i mig, ångesten att vara oskuld, att förmodligen vara onormal eftersom jag inte hade gjort ”det” ännu och inte ens hade lust. Men det var väl bara att komma över hindret och få det gjort? Killarna på festerna verkade bara vara ute efter det i alla fall. Problemet var att jag kände en spärr, kunde inte förmå mig till att ligga med någon i klassen – bara vem som helst – särskilt inte när jag hörde deras råa sätt att snacka om tjejer – väldigt detaljerat – på rasterna i skolan. Man lyssnade och försökte se oberörd ut. Hänga med.

Jag trodde att det var något fel på mig, och bestämde mig för att tvinga mig att ligga med nån. Bara för att bli av med min hemliga skamfläck.

Ändå tog det ett par år, för jag fick panik varje gång jag var tillsammans med en kille och det började gå långt. Jag låtsades vara för full eller bara stack på något sätt. Det gjorde att man började kalla mig för ”tusen kronors-tjejen”. Så dyr var jag, och det var ingen komplimang. Fast ingen visste helt säkert vad jag gjort eller inte gjort, och jag var glad för det. Tjejen som blivit våldtagen fick däremot stämpeln som billig eller hora. Det var en hård värld, snarare än ball och cool.

Sexualundervisningen i skolan hjälpte inte direkt heller att få en upplyftande syn sex. Man talade om hur det går till. Men aldrig varför. Jag minns den tråkiga gubben i grå kostym som stod och malde siffror framför ett diagram med statistik över sex-debut bland ungdomar. Så och så många procent började när de var tretton, fjorton eller femton år. Vad skulle vi med den kunskapen till? Och jag som redan var sexton! Till slut kom jag över hindret genom att dricka mig riktigt full. Sådär, nu är det gjort, med någon jag knappt kände.

Jag väntade på känslan av någon slags fullkomning, nu skulle jag vara vuxen, känna mig som en riktig kvinna. Men självklart var det inte så. Jag blev inte ett dugg gladare för det. Ångesten satt kvar. Ändå försökte jag många gånger till pressa in mig i den där livsstilen, för att vara som alla andra. Hade pojkvänner som jag inte ens var särskilt förälskad i, bara för att ”det ska man ju ha.”

Men vilken hjärntvätt vi utsätts för! Vilken sjuk syn på kroppen och på relationer.

Jag var inte kristen och hade inte hört ett ord om Kroppens teologi när jag en dag sa till mig själv: Jag skiter i vad andra tycker. Nu tänker jag göra vad jag själv vill. Aldrig, aldrig mer ligga med nån bara för att göra som alla andra.

Nästan med en gång hände något inuti mig, det var som att jag fick kontakt med mitt sanna jag. Min styrka. Jag kände mig fri, upptäckte att jag kunde välja att vara mig själv. Det blev början på något nytt, att våga lita till min intuition, och hjälpte mig direkt att få ett bättre självförtroende. Och av bara farten en helt annan sorts relation till killar. Trygg, verklig, levande.

Senare upptäckte jag Kroppens teologi som bara bekräftade vad som redan fanns i mig, vad jag alltid känt ända sen jag gick i högstadiet. Att sex inte är en simpel lek, utan något av det djupaste och dyrbaraste i livet.

Nej, jag var inte onormal, jag var frisk och visste mitt eget värde.

Så blev kärleken möjlig!