Att få ihop alla bitar om sig själv
Historien om en homosexuell man

Det kan vara svårt att förstå hur gener, miljö och andra faktorer samverkar för att forma våra beteenden. Jag vill visa det genom ett hypotetiskt fall, men som bygger på verkliga historier. Eftersom homosexualitet är dubbelt så vanlig bland män som kvinnor utgår jag från mäns erfarenheter. Men även om dynamiken är annorlunda för kvinnor gäller samma princip att gener, miljö och personliga val samverkar. Det här scenariot är bara ett av många möjliga, men det är vanligt.

  1. Vår historia börjar vid födseln. Den pojke som en dag känner sig sexuellt dragen till andra pojkar föds med vissa egenskaper som är vanligare bland homosexuella än hos befolkningen i stort. De kan vara ärftliga (genetiska) eller orsakas av hormonella faktorer under fosterstadiet. Ingen vet exakt vilka de här egenskaperna är. Vi har bara antydningar. Men många av dessa egenskaper är snarare gåvor än problem, till exempel en större känslighet, en kreativt begåvning, intelligens, estetiskt sinne. Vissa drag, som ett mer ängsligt temperament, kan också skapa problem.

    Om vi var fria att studera homosexualitet vetenskapligt – opåverkade av den politiska agendan – skulle vi förmodligen snart klargöra vilka dess faktorer är, precis som vi kan göra när det gäller mindre kontroversiella frågor. Hur som helst finns det absolut inget bevis för att det beteende som vi kallar homosexualitet är direkt ärftligt.

  2. Tidigt kommer de här potentiellt ärftliga egenskaperna att få pojken att känna sig annorlunda. Han är kanske blygare, inte lika tuff och vild som sina jämnåriga. Han kan vara mer intresserad av konst och litteratur, helt enkelt därför att han är smartare än genomsnittet. Men när han senare i livet tänker tillbaka på sin uppväxt har han svårt att skilja mellan vad som kom från hans temperament och vad som hade att göra med en annan faktor, nämligen:

  3. Av olika skäl minns han en smärtsam klyfta mellan vad han längtade efter och behövde och vad hans far kunde ge honom. Kanske skulle många hålla med om att det fanns ett visst avstånd till deras far, och kanske var det bara att den här killens behov var så speciella att hans far, som var en bra människa, inte klarade att relatera till honom på rätt sätt. Eller kanske var det så att fadern verkligen ogillade sonens intressen eller känslighet a och förkastade honom. Hur som helst, frånvaron av en lycklig, varm och nära relation till sin pappa gjorde att pojken drog sig undan, besviken. För att skydda sig mot den sorgen avskärmar han sig känslomässigt (eng: detachment).

    Men denna distans till pappan gör att han går miste om den manliga förebild han behöver identifiera sig med. Därför blir det också svårare för honom att relatera till jämnåriga killar. Det handlar egentligen inte så mycket om en saknad efter pappa – bokstavligt eller psykologiskt – som ett psykologiskt försvar mot en pappa som gjort honom besviken. Om en kärleksfull pappa dör, och relationen varit god, behöver pojken inte ”stänga av” på samma sätt. Om man har ett mindre känsligt temperament – eller om man har en annan viktig manlig förebild att knyta an till – kanske man inte heller bygger upp samma försvar. Och då är det mindre sannolikt att man utvecklar en homosexuell tendens.

    Relationen till pojkens mamma har sannolikt också spelat en roll.

    På grund av allt detta kommer den här pojken att tänka, senare i livet: ”Så långt jag kan minnas har jag känt mig annorlunda. Jag passade inte in bland mina kompisar och kände mig tryggare med tjejer.” Så börjar han tänka han att hans homosexualitet var medfödd.

  4. Även om pojken känslomässigt har avskärmat sig från sin pappa bär han ändå inom sig en oerhörd längtan efter värme, kärlek från pappas starka famn. Tidigt kommer han att binda sig till äldre pojkar som han först beundrar på avstånd. När han kommer i puberteten vaknar de sexuella drifterna (som kan riktas mot nästan vad som helst hos män). Dessa drifter kombineras med en intensiv längtan efter maskulin intimitet och värme, och här uppstår då en homosexuell dragning. Senare minns pojken: ”Mina första sexuella känslor riktades inte mot tjejer utan mot killar. Jag var aldrig intresserad av tjejer.”

  5. Så småningom – särskilt i vår kultur där man uppmuntrar till tidiga sexuella erfarenheter – börjar den unge killen experimentera med sexuella relationer. Eller också har hans behov av närhet till män redan utnyttjats av någon äldre kille. Han kan också försöka undvika kontakt med killar därför att han är rädd eller skäms förfärligt. Hur som helst kan hans sexualiserade längtan inte förträngas eller förnekas, hur mycket han än kämpar emot. Det skulle vara grymt att hävda att han valt den här läggningen själv.

    Han har ofta tillbringat år av ångest då han försökt förneka de här känslorna eller trycka ner dem. Men utan resultat. Man kan förstå hur arg han blir om någon säger att han valt att vara homosexuell. Om han söker hjälp får han två budskap och båda skrämmer honom: ”Homosexuella personer är dåliga människor, och därför är du en dålig människa som valt att vara det. Du är inte välkommen här och Gud kommer att straffa dig.” Eller: ”Homosexualitet är medfött och går inte att ändra. Glöm din dröm om att gifta dig och få barn. Gud skapade dig så här och har bestämt dig för ett liv som gay. Lär dig att uppskatta det.”

  6. Vid den här tidpunkten ger han efter för sin längtan efter kärlek och väljer medvetet att ha homosexuella relationer, och hans djupa längtan stillas för första gången i hans liv. Han känner en intensiv lättnad. Men bara temporärt. Denna känsla av lindring är så stark – och går djupare än bara sexuell njutning – att det skapar ett kraftfullt behov av att upprepa handlingen. Och ju mer han upprepar den, ju starkare blir behovet, även om tillfredsställelsen minskar.

  7. Han upptäcker också att den sexuella orgasmen är ett effektivt medel för att lindra stress och ångest. Genom homosexuella aktiviteter har han redan gått över linjen för ett sexuellt tabu. Det gör det lättare att gå över andra linjer, som att ha anonyma relationer. Snart börjar hans liv att kretsa kring denna aktivitet, inte bara på grund av hans ursprungliga längtan efter faderskärlek, utan för att lätta på trycket för olika former av ängslan och stress.

  8. Med tiden blir hans liv mer pressat. En del beror på att han bemöts med kyla eller förkastats av familj och kyrka. De enda som verkligen tycks förstå honom fullt ut är andra homosexuella, så han håller sig till i en sån gemenskap. Men det är inte sant att den viktigaste orsaken till den psykiska ohälsan är andras homofobi. Mycket beror på livsstilen och de medicinska konsekvenserna, där Aids bara är en av flera riskfaktorer. Dessutom bär han på skam över sitt tvångsmässiga beteende och den psykologiska förlusten av att inte kunna bilda familj. Det är något som samkönade äktenskap och adoption aldrig kan kompensera, även om vi idag försöker normalisera dem. Med mindre än att han stänger av stora delar av sitt känsloliv kan han inte ärligt se på sitt liv och känna sig nöjd. Och ingen är så hård och dömande mot honom som han är mot sig själv.

    Gay-aktivisterna säger till honom att det bara beror på att han tagit in den omgivande kulturens homofobi. Men han vet att det inte är sant.

    All den här stressen leder inte till mindre, utan till mer homosexuell aktivitet. Så är det för all typ av tvångsmässigt beroende. Skuldkänslor och skam förstärker beteendet. Därför är det inte förvånande att han går in i förnekelse, för att bli av med de här känslorna. Han säger till sig själv: ”Det är inget problem, så det finns ingen anledning att jag ska må dåligt av det här.”

  9. Efter att ha kämpat med så mycket skam och skuld i åratal kommer pojken, som nu blivit vuxen, till den självklara slutsatsen: ”Jag kan hur som helst inte ändra läggning, eftersom det är medfött.” Och om han skulle börja ifrågasätta den teorin kommer omedelbart den smärtsamma frågan: ”Och varför har jag i så fall inte förändrats?” Och då är skamkänslorna tillbaka. Därför kommer han till slutsatsen: ”Jag var alltid annorlunda. Alltid en outsider. Jag blev tänd på killar så länge jag kan minnas, och första gången jag blev förälskad var det inte i en tjej utan i en kille. Jag var inte intresserad av det motsatta könet. Visst, jag försökte, desperat. Men sex med tjejer var inget särskilt. Men när jag hade min första homosexuella relation kändes det helt rätt från början. Så det är tydligt att homosexualitet är genetiskt. Jag har försökt ändra mig – och Gud vet hur länge jag kämpat – men jag kan bara inte. Nu har jag slutat kämpa och accepterar mig själv som jag är.”

  10. Sociala och kulturella värderingar spelar en roll för hur troligt det är att han väljer det här perspektivet och i vilken ålder. I vår kultur i dag ökar sannolikheten att han väljer den här synen, och allt tidigare i livet. Men det lika sant att förkastelse, hån och fördömelse av honom kommer att driva honom in i den här livsstilen.

  11. Om han har kvar sin längtan efter ett traditionellt familjeliv kanske han fortsätter att kämpa mot sin ”andra natur”. Han sitter antingen fast i fördömelse eller i en promiskuös livsstil. Det allra viktigaste budskapet som han behöver höra är att helande är möjligt.

  12. Om han påbörjar en sån väg kommer han att upptäcka att det är en lång och svår väg – men otroligt tillfredsställande.  Från vanlig psykoterapi kan han börja förstå vilka hans djupaste behov är, att de inte handlar om sex och att han inte kan definiera sig själv utifrån sin sexuella lust. I en sådan miljö kan han lära sig att relatera på ett nytt sätt till män och få genuin, icke-sexuell maskulin vänskap och närhet. Han kommer att lära sig att relatera till kvinnor, som vän, älskare och livskamrat.

    Från en religiös gemenskap som möter honom med förståelse, kan han vinna ännu mer. Viktigast av allt: den kärlek han förgäves sökte kommer han att finna i armarna på den Gud som älskar honom. De som upplevt detta är i sanning välsignade. Han kommer att upptäcka att den kärleken gör det möjligt att lägga ner försvaren och möta såren som orsakat så mycket smärta och påverkade livet så mycket. För många är mötet med Gud den enda möjligheten att lägga ner försvaren.

    Självklart kommer de gamla såren inte att försvinna. Senare, under perioder av stress kan gamla mönster dyka upp på nytt. Men det är en lögn att påstå att detta bevisar att han verkligen ”är” homosexuell.

    Eftersom han vet att de här impulserna har väldigt lite att göra med sex, kommer han att lära sig att respektera och använda sig av dem. De blir som ett slags storm-varnare, en signal som säger att något är i oordning i hans hus: hans gamla mönster av längtan-förkastelse-försvar aktiveras. Och han upptäcker att när han får ordning i huset igen lägger sig reaktionerna. I sina relationer med familj, vänner och kolleger har han en särskild gåva. Det som en gång var en förbannelse har blivit en välsignelse, för honom och för andra.

    Om han är lycklig nog att ha en tro, kommer han att upptäcka att han kommit en god sträcka på den pilgrimsväg som kallas helgelse. Det är precis som när ängeln slog Jakobs höft ur led och sedan välsignade honom, så att han förvandlades och blev en ny människa. På den vägen kommer han alltid gå vidare tillsammans med den Store Följeslagaren. Och kanske på grund av detta kommer han att finna vägen framåt lite mer säkert än de som inte litar på att Följeslagaren existerar vid deras sida.


Jeffrey Satinover, ur Homosexuality and the Politics of Truth, Baker Books,  2002.