Kroppens teologi besvarar hjärtats längtan efter kärlek!

Kroppens teologi besvarar hjärtats längtan efter kärlek! Vi började upptäcka detta under våren 2011, det år då vi tillsammans både upptogs i katolska kyrkan (under påsknatten) och ingick äktenskap (tre veckor senare). Samma år utkom även Syster Sofies bok Till man och kvinna skapade Han dem som vi genast läste. För oss blev allt detta en mycket lycklig början på vårt liv tillsammans. Vi kan med stor tacksamhet säga att vi från första början sett vårt äktenskap i detta ljus.

Kroppens teologi hjälpte oss att se vårt äktenskap och varje äktenskap som en fullständig (helig) förening av två personer, en man och en kvinna såsom menade och skapade för varandra. Denna relation är fruktbar, vi har alla vår existens från den, och den är det lilla samhälle som varje större gemenskap förutsätter. Vi förstod att vår kallelse är att vara en gåva åt den andre, något som kommer till fullt uttryck i det äktenskapliga samlivet. Denna handling uttalar, med kroppen som tecken, samma äktenskapslöften som vi gett varandra i Kyrkan (Jag är din och lovar att älska dig tills döden skiljer oss åt). Den uttrycker sakramentalt Guds kärlek som kommit till oss i Kristus (Tag, detta är min kropp). Det är en inbjudan att leva i ett ständigt Ja till varandra och till Gud, att vara öppen för nytt liv och Guds nåd.

Kroppens teologi är inte bara en teoretisk betraktelse, utan en antropologi att leva av. Det är att leva kärleken i sanning. Idag tenderar vi att ge allting politiska kategorier och har svårt att se att det finns något som kommer före det politiska, något som är givet: personen som gemenskapsvarelse, äktenskapets definitiva förening och fruktsamhet, familjen som vårt första lilla samhälle. Denna ordning är given med existensen, den är skapelsen. Det finns något mer och annat än de rättigheter staten definierar och individens krav på självbestämmande. Det finns mer än kontrakt som söker harmoniera våra spretande egoismer, mer än utilitarism och samtycke till tvåsidig njutning. Vi är så vana vid att sexualiteten regleras av preventivmedel att fruktsamhet och barn väntas stå helt till vårt förfogande och under vår kontroll. Barn betraktas som rättighet, inte gåva, vilket de är! Vi får orimliga förväntningar på fruktsamheten som leder till frustration, ofrivillig barnlöshet för vissa (med krav på rätt till barn på artificiell väg), oönskad graviditet för andra (med krav på abort som en slags olycksförsäkring).

Vi tror att människans hjärta hungrar och törstar efter mer än så. Att vi kan tillåta oss att längta och vänta på varandra. Det är fullt möjligt att genom naturlig familjeplanering vaka över fruktsamheten. Vi har aldrig prövat något annat och är lyckliga för det. Vi får säga ett odelat Ja till varandra som Maria vid bebådelsen. Vi tror att detta leder till kroppens befrielse. Äktenskapets sakrament är ett av de konkreta frälsningsmedel där Gud vill förmedla sin nåd. Kroppen är inget vi släpar på, ett instrument som vi kan bruka hursomhelst. Den är ett heligt sakrament som får lov att uttrycka (inkarnera) Guds kärlek i världen. Han som till sitt väsen är Kärleken, en treenig gemenskap av personer som ger sig till varandra, en familj.

Vi har under dessa år blivit välsignade med två barn som varje dag både prövar oss och fyller oss med oändlig glädje och tacksamhet.

Cecilia och Maxim